Livigno Sky Marathon

Hej. Vilken helg det har varit. Från första början var det inte tänkt att jag skulle springa i Livigno. Min plan var att springa Zegama 27e maj och Mont Blanc Marathon 1a Juli men har fick lov att ändra om lite i planeringen på grund av läger med landslaget. Så när jag såg att Livigno Sky Marathon gick samtidigt som jag skulle vara i Livigno på träningsläger anmälde jag mig direkt.   

Livigno Sky Marathon ingår i Mig Skyrunning World Series och är ett av de största loppen i Europa. I år har loppet extra hög status bland elitlöparna för att det är 50% extra världscupspoäng. Banan mäter 34km och 2700m klättring i fantastisk bergsmiljö där majoriteten av banan är på över 2500m höjd och under en del partier på över 3000m. Det är definitivt det mäktigaste lopp jag sprungit. Väldigt tekniskt, mycket stigning och sjukt mäktiga vyer. Under stunder av loppet kan man knappt tro att man är där, som om att man drömmer eller ser genom ett VR-headset. På vissa parter kände jag till och med att var tur att inte Mamma inte såg mig nu. Ett felsteg och det kunde gått riktigt illa.

 Inte nog med att det var en vacker dag med strålande solsken så kändes det också riktigt bra i kroppen. Efter intervallpasset upp Passa Stelvio på onsdagen innan öppnades kroppen upp och jag började känna mig i bättre och bättre form. Från start kände jag att det var en riktigt bra dag och jag kunde dra på det jag kunde från första stigningen. Jag fick lucka tidigt och var först upp på första toppen efter över 1000 klättrade höjdmeter. Japanen Ruy Eueda kom ifatt mig efter första nedstigningen var igen först upp på andra stigningen där man sprang på en riktigt brant bergsrygg upp på en topp på gränsen mellan Italien och Schweiz. Ruy kom ifatt mig igen nerför och denna gång hade han sällskap av amerikanen Daniel Sinclair

Jag hängde på dem utför tills vi började den sista långa stigningen. Jag kände mig forfarande väldigt stark och i kontroll så jag gjorde en fartökning och fick lucka direkt. Jag tog ut steget mer och mer och såg luckan växa mer och mer. När jag nådde sista toppen släppte jag löst allting utför och drog ifrån ännu mer i den tekniska utförskörningen ner till målet. 

Det var en fantastisk känsla att komma in på upploppet och korsa mållinjen. Fotografer överallt, publikens applåder och speakerns hyllning på både Italienska och Svenska (!). Jag fick på mig en väst där det stod I’m a Skyrunner och Winner på och ännu en gång få stå inför fotograferna. 

Efter prisceremoni med 2an Egil Pascal, en mycket duktig och trevlig löpare/skidalpinist från schweiz och amerikanen David så väntade jag i mål på mina klubbkamrater i Sportsgym Sanna och Lina El Kott och André Jonsson. Lina slutade 4a i loppet och Sanna 7a, grymt imponerad av dem som precis kommit hem från ett adventure-race de vann i USA. Damklassen vanns av Laura Ourge från katalonien och som också för Team Salomon International. Hon är tidigare längdskidåkare och var 10a på 30km i OS i Sochi men lägger nu allt fokus på skyrunning. 

Jag tog mig upp på Alpen Village Hotel, fick i mig lite lunch sen la mig på sängen och sov. 

Tack för alla gratulationer och hälsningar efter loppet. Stort tack också till Bivio och Alpen Village för en fantastisk vistelse i Livigno, ser fram emot att återvända dit i Juli. Nästa tävling blir Dolomyths Vertical och Skyrace i Canazei den 20e och 22a Juli. 

 Artikel och resultat